upptjugokilo

Sista natten med gänget. Harry mötte Sally och Broadway.

(kl: 03:51) Markus: ska vi inte simultanblogga?
Victor: givetvis!
Stefan: Jag undrar när jag ens ska orka kolla på bilderna från den här resan ...
Victor: Men tar du bort bilder allteftersom? Liksom, den här var inte bra, den tar jag bort..?
Markus: Finns det nå internet på flyg numera? Kontakt iaf. 
Victor: Njaaa, finns det verkligen det...
Markus: Schulman satt ju på plan in nån krönika eller och internettade mellan new york och stockholm...
Stefan: Du kliver alltså in och använder Schulman som källa här. Var det inte jag som fick faan för att jag använde Schulman för ett par dar sen bara.
Markus: Men du använde ju nutidsschulman. Jag använde ju vintage-Schulman. Det är ju en helt annan femma.
Stefan: Näää, jag använde inte alls schulman från nu. Det var klart gammal Schulman.
Victor: Giggittygiggitygiggity.
Markus: Va?
Victor: Giggittygiggitygiggity.
Markus: Eh, vaddå?
Victor: Det här är ju nästan som när Stefan inte visste vad råttfångaren i Hameln var...
Markus: Nää, absolut inte.
Victor: Joo, nästan.
Stefan: Ja, om det var så är det här precis samma sak.

(kl: 4:11) Victor: Ahiiiii, vafan!
Stefan, hoppandes: Ihhhhhh!
Markus: Ahhhh, satan, satan. vad i helvete.
Victor: Den var ju alldeles pååå dig. Den måste ha sprungit över dina fötter.
Markus: Jag såg inte ens råttan förrän den var på andra sidan gatan, jag bara hoppade när ni hoppade.

(kl: 4:20) Stefan: Jag fattar inte hu mitt hår har blivit så långt ...
Markus: Men ni tar prioett på klippning imorn?
Victor: Jaaa, jag skulle ju inte dö om jag inte klippte mig

(kl 4:21) Markus: Nu pressar vi verkligen tiden här asså ...
Victor: Vad är klockan?
Markus tjugo över fyra.
Victor: Men när ska vi kliva upp imorn, vi har väl inga krav på demands att kliva upp innan elva?
Stefan: Jag har ställt klockan på nio...
Victor: Jahaaa, men man kan ju alltid skita i att duscha.
Stefan med iphone: Men det är lite tråkigt att det finns liksom pakistan som språk och inte svenska. Vad pratar dom ens för språk i Pakistan liksom ...
Victor: Men du har ju köpt fel iphone.
Stefan: Malta...
Victor: Malta finns alltså och inte svenska... jadu...
Stefan: Zimbabwe. Hur många Zimbabwianer finns det liksom...
Markus: Hahahaa.
Victor: Zimbabwineser, kanske ...
Markus: Fy, satan.
Stefan: Ja, men vad heter man där då liksom.. de borde ju heta Zimbabwianer, eller hur...
Victor: Men det låter ju helt järndött.

(kl 4.30) Victor borstar tänderna i ett gigantiskt surr, Stefan pillar det sista på iphonen. Markus tittar lite på boken nuså. sista natten i USA. Till en ända. Late!

(kl 4.40) Victor: Men jag har ställt noll klocka jag, hoppas att nån väcker mig imorn.
Stefan: Jaaa, vi får väl se...

/m

Igår: WTC-resterna och Frihetsgudinnan. Åt köttfärslimpa och drack frozen margaritas i Meat Packing district. Åkte tunnelbana som inte stannade på vår station och skickade oss till Harlem i stället. Livrädda springer vi och hugger en taxi fort som fan och åker hem till vårt kära Broadway & 101st.

Idag: Shopping i SoHo. Vi brast dock rätt rejält. Fanns oceaner med potentiella köp men inte många kassar med hem.  Kände väl att 700-dollar-Pradakoftor inte riktigt var prio ett idag. Kollade Italien - Frankrike bland galna italienare i Little Italy och åt årets äckligaste pizza på samma ställe.

Nu: Leta reda på tapas. Alla vill ha tapas.

/Skold

Sitter nere i hostellobbyn och väntar på att dököttet uppe på rummet ska vakna. Jag har ställt mitt otroligt irriterande alarm att gå igång uppe i rummet om några minuter så att det ska tvinga folket till aktion.

Igår blev det otroligt mycket vandrande. I dag blir det förmodligen lika mycket. Planen är väl att avverka det mesta måsteturistandet, typ Frihetsgudinnan, Ground Zero and so on. Kanske ett par museum också. Vem vet?

För övrigt får folket som planerade New Yorks tunnelbanesystem ett stort fett U, alternativt ett F om man ska vara lite mer Bologna. Helt obegripligt tänk. Bara att det finns ett tunnelbanesystem är ju ett plus, men som med allt annat i skyltväg (typ sätta sväng av hit för att komma hit-skylten efter avfarten i stället för innan) så finns det ju lite att önska.

/Skold

True story: Kliver ur taxin vid vårat hostel på Broadway. Det första jag lägger blicken på är en 30 cm stor, fin, grå råtta som springer över gatan och in under en bil på motsatt sida. That's New York for you!

Inga råttor på rummet än så länge, inte ens kackerlackor faktiskt, så vi är nöjda. Men väl en israel. Ophir heter han. Eller som jag väldigt intelligent påpekade: "Your name is easy to remember, because it sounds almost lika Iphone." Och då var jag till och med nykter. Idiot!

I dag har vi klivit runt i hela New York känns det som, och jag och Stefan sitter och klagar på våra fötter som värker och gör ont. Vet dock inte hur vi ska döva smärtan. Hoppas det löser sig.

Fotboll kan man med fördel se på ESPN center vid Times Square där vi startade dagen. Där tänker vi också boka bord på onsdag, och heja Sverige till tre friska poäng.

Annars har vi inte gjort så mycket vettigt i dag. Bara gått och gått. I morgon blir det ännu mer turistande då vi ska göra allt klyschigt. Fler rapporter följer nog.

//V

SF by day gav efterlängtad europastadsskoont. Ja, städerna här är ju mer ämnade för bilkörning än gång. Men nuså!
Själv skulle jag ge Gay-staden en trea i gay hitills. Maten får en otroligt stark fyra efter brottargedigen byggarbetarlunch och avlång italiensk pizza i lilla Italien. Shoppingen ger jag mig själv en fyra och ångrar lite att jag inte har stake att köpa tvåtusenkronorsjackor. Tjejerna får en stadig fyra, många långa ben, klänningar och trevliga skor. Mojiton var den hittills bästa med en fyra. Umgänget får en fyra – mycket tack vare mig själv som väger upp snittet. Sympatisk har varit ett ledord. Endast ett litet debacle – dimman över Alcatraz. Men nu blir det en kall och kanske en varm downtown. Late!
/m

Sista provet är skrivet, och sista hemtentan inlämnad. Inga verk som kommer att gå till världshistorien (om jag inte skulle bli obscent känd då). Hur som, så borde vi vara på väg ner mot trevligar väder och semester om ett par timmar. Inte dumt alls. Närmare 30 grader ska vi äntligen också få njuta av.

Tänkte bjuda på några aldrig tidigare visade bilder som en liten skön avslutning från Auburn.


Tvättäkta racoons (förlåt) som letar mat bland soporna.


Kaffekopp från caféet från Twin Peaks. Där du bjuder på en damn fin cup of coffee. Världsklass.


Glada festivalbesökare.


Morbid tårtskärare.

Är som sagt på väg snart, så för vår del blir det att se Spanienmatchen i San Francisco och Rysslandsditot i New York. Sämre kanske man kan ha det. Förhoppningsvis blir det sen en kvartsfinal i Stockholm. Sån jävla globetrotter man är.

Nu ska vi se om jag överlever resan ner till San Francisco. Själva bilåkandet känns väl inte som några problem. Värre blir det om Markus, gud förbjude, kör det R Kelly-marathon som Skolden var rädd för.

Förhoppningsvis kommer lite rapporter efter vägen, så det inte är total radiotystnad i nio dagar nu, vore ju tråkigt.

Men i alla fall, hej då Auburn!

//V

Sitter här och väntar i min nyurstädade lägenhet på att CCA-folket ska komma och inspektera min dammsugning och toaborstning, men ingen verkar dyka upp. De skulle vara här för 20 minuter sen. Men vad gör väl det. Mycket trevligare att slippa inspektion än att ha den antar jag.

Om en timme hoppar jag och Thunberg på bussen till Sea-tac för att hämta hyrbilen. Sen jävlar blir det att pumpa "California" i högtalarna och sjunga "Driving down the 101".

/Skold

Så har man gått och blivit en del av den akademiska världen, färdigutbildad och vis. Eller vis vet jag inte. I alla fall inte av den här senaste terminen kanske. Jag mailade min lärare och frågade efter kursplanen till hans kurs eftersom vårt kära hemuniversitet i good ole' Sunkan verkar vilja ha lite sådana för att översätta våra strålande betyg härifrån. Jag får detta svar:

"I'm sure if your university really knew what passed for education here, syllabus or not they'd probably say no to the transfer. Good thing they don't."

Ytterst underhållande om ni frågar mig.

/Skold

Sista kvällen i Seattle. Check. Det är ju så att man blir lite ledsen i ögat. Men det avslutades dock rätt bra i brunchform med ett gäng helt och fullt ut galna amerikaner. Nu: Två dagar med tvättning, packning, städning och en sista "hemtenta". Det är sådär lagom inspirerande, och trots allt känns det lite tråkigt att lämna vårt kära white trash-Auburn.

Men i stället för att muttra över det så kan jag bjuda på en blivande klassiker av citat signerat Stenquist för någon vecka sedan:
"Jag skulle behöva några isbitar is"

/Skold

I villan och vallan har vi glömt bort att lägga ut världens gladaste man på bild. Ni vet Monty Python-sketchen om världens roligaste skämt – det man dör om man läser.
Det ser ut som det är det Victor just läst. Men han lever ju nu, såklart. Vi försökte minnas vad det var som var så extremt roligt just här utan lycka. Men det mesta tyder på att det är en blandning av Stefans underfundiga sarkasm och min egen ofantliga skämtbank. Men vem vet. Det kan ju vara honom själv han skrattar åt...
Foto: STEFAN SKOLD
/m

Stockholmspepp.
/m

Häröver laddas det för biltur deluxe. Auburn – San Francisco, uppsakttningsvis 14 timmar i fordon, några timmar motel och någon timme i Oregon. Solglasögon på – fulla ställ på Interstate-whatever.

Men problemen är såklart nästan halva resan.
Hur ska vi få plats med allt i bilen? Det löser nog sig med att Stefan förlorar en bäst-av-tre-klunsch och får lämna sina arton par skor, täckbyxor och jackor i Auburn.
Var ska vi stanna på vägen? Vi hade ju en liten favorit i Portland – som stad och som stat. Skattefritt tilltalade vårt tämligen röda garde å det största. Men är det nån som helt ad hoc råkar veta nåt fab ställe längs vägen?
Hur ska vi få pengarna att räcka? Det som såg ut att vara ofantliga summor pengar i januari kretsar nu i betydligt blygsammare omloppsbanor. Vissa är ju av den läggningen att varje inköp sedan fyra månader ska ångestas fram och vägas på hydrual-våg. Vi som aldrig kommer bli investment-bankare poppar glatt med våra snoppar i takt tills kontot är tomt – det mesta lutar åt att vi får hoppas på att Stefan förlorar en bäst-av-tre-klunsch om taxiresan till Newark.
Kommer det bli Gay-VM i San Francisco? Nja, från mitt Auburn-rum ser homo-utiskterna lite si och så ut. SF-WEEKLY:ar fram vad de kallar "A mixed-gender, peer-led support and discussion group for bisexuals" till måttlig upphetsning. Men visst, med vår nyfunna USA-anything-goes-mentalitet vet man aldrig. Är det nån som sitter på några gamla collectors-nummer av "Best of butts" världsreportagenummer om SF-klubbar är det bara att släppa en kommentar. Eller bara råkar ha koll ... inte för att det är nåt fel med det.
Vad spelas i bilen (och nästan lika viktigt: Vem chefar)? På den här punkten är det nästan skrämmande att se hur vi har mognat (nja, kanske inte rikitigt mognat men i alla fall vuxit) in i varandra. Så länge Victor håller Björn Rosenström och liknande järndödheter på avstånd – och Stefan inte bryter lös i en Tool- eller Appetite for Destruction-orgie – så är vi ganska hemma. Det mesta lutar åt att jag kliver in och tar grande ansvar över hela den biten. Men liksom, vad spelar man i bil? Förslag?
Se ut som turist i NYC eller jobba stenhårt på att inte göra det? För egen del känns det väldigt svårt att öht försöka. Är inte heller så sugen på ett par NB-skor. Men det kanske är nån som sitter på lite input om 'vad som gäller' – man ju inte mindre svensk att man hellre passar in än ser ut som en Indiana Jones 3-grottmänniska i jämförelse.
To buy or not to be iPhone? Läser på internettet att de ska presentera den nya 3G-varianten i veckan som kommer. Men betyder det liksom att den finns då? Det borde väl ändå dröja ett tag, kan man tycka... Nån som vet hur det brukar vara? MacBook Air:en fanns ju i butik nästan samtidigt som keynoten... mycket med det här. Det enda jag egentligen behöver på den här punkten är att nån med lite (självpåtaget) mandat kliver in och bestämmer åt en.

Mest troligt är att nya problem dyker upp, men tills vidare:
Hang out with ya wang out!
/m

 

Jag har väldigt lite att göra så jag facebookresearchar igenom hela vår poli sci-klass och får reda på att en av våra klasskamrater har:
1) Guns som interest.
2) The Bible som favoritbok.
3) "This act will not stand. We will find who did it. We will smoke them out of their holes; we will get them running; and we will bring them to justice. We will not only deal with those who dare attack America, we will deal with those who harbor them, and feed them, and house them. Make no mistake about it. Underneath our tears is the strong determination of America to win this war. And we will win it."
George W. Bush
som favoritcitat
4) Är en Supporter of McCain.

Scary indeed!

/Skold

Det här är ett fascinerande land. Vi - jag, Markus, Stefan och Pink (Tiffany) - sitter och kollar på hockey, Stanley Cup-finalen närmare bestämt. Mitt under matchen ringer Pinks telefon, vi hör att hon frågar lite saker som "nä, men gud", "är alla okey" och "oj oj oj", typ.

Efteråt berättar hon att det var hennes kusin som ringde och sa ungefär så här:
"A guy walked in to Fred Meyer (mataffär) and shot two people in the head. Then he left and the police haven't found him, so no one can leave their house."

Detta utspelade sig en dryg halvtimme härifrån, men verkar inte vara någon större grej överlag precis. En sekund senare var det nämligen fokus på hockey igen. Hade det utspelat sig i Ludvika hade det nog varit lite mer uppståndelse, men va fan, två skjutna i huvudet är väl inte hela världen. Only in U.S. of A.

//V

På förekommen anledning: Jag vet inte vad ni säger, men det här är min startelva för EM - just nu iaf.

Andreas Isaksson - Fredrik Stoor, Petter Hansson, Olof Mellberg, Mikael Nilsson - Fredrik Ljungberg, Anders Svensson, Kim Källström, Sebastian Larsson - Zlatan Ibrahimovic, Henrik Larsson.

invändningar eller funderingar på det?

//V