upptjugokilo

När en av - eller kanske just världens - bästa basketspelare kommer hit får man ju inse att fattigmansveckan inte går att genomföra.
So, Seattle here whe come.



@



Key Arena 7.00 PM

//V

I natt hände följande: UTK-redaktionen befinner sig på republikanernas primärval i trakten, och Mitt Romney kampanjar inför halva Washington. Undertecknad blir så upprörd att han utbrister nåt i stil med: "Jag ska döda dig mormonjävel". Sedan flyr han och tror sig komma undan med hysset. Dock livebloggar Thunberg om händelsen och identifierar mig med namn och bild. Sedan kommer F.B.I och knackar på dörren med en flygbiljett i handen och utvisar mig ur landet.

Skönt att ens drömmar börjar amerikaniseras en aning också. Men fan vad arg jag var på Thunberg imorse innan jag greppade att det var en dröm.

/Skold

Återigen har De Tre Musketörerna, Auburns Finest, USA:s svar å Bröderna Herreys - alltså jag, Markus och Stefan varit på gymmet och pumpat iron. Tredje veckan vi är inne på nu med ganska kontinuerlig träning. Allrahelst vill jag säga att Stefan börjar se nå djävulskt giftig ut. Han är lurig han - Söderhamns Conan - och flexandet börjar imponera. Lite spraytan på det så är nog Beach 2008 inte långt borta. Bjuder på en bild från i lördags där han tar en välförtjänt bira.


Ni ser ju.


Thunberg är inte långt efter och under ryggövningarna i dag fick jag lite rysningar. Det är fan norrländskt metall inopererat i kroppen på honom. 70 kilo av Kubals primäraluminium.

Själv är man lite efter, men i juni när vi kommer hem ska vi kunna bänka vår egen kroppsvikt. Outtalat löfte inom gruppen.

Annars är det lugnt, pasta varje dag.

//V

Ja hörni. I dag skulle vi på vår Introduction to politics-klass sitta i små grupprojekt och filura ihop vårt gemensamma drömsamhälle. He...

Tjej 1: No communism right?.... (tystnad).... Oh, good! (lättnad på tonläget)
- Jada jada jada. bla bla bla -
Tjej 1: So what does your ring say (till kille 1 som har en ring på fingret)
Kille 1: It says "Purity" - No sex before marriage
Tjej 1: Ok
- Jada jada jada. blablabla
Vår lärare leverar kille 2:s drömvärld (Kille 2 är inte närvarande)
Lärare: Kille 2's goal is to illegalize abortion.
Jag sitter i hörnet och hyperventilerar: Socialized healthcare! Socialized healthcare!

..... ungefär.

/Skold

Asien finner snön skoj.

I dag har det snöat, därför ingen skola före 11. Det här landet är bra konstigt.
Tydligen kan folk inte komma fram med sina bilar. Eller som Eric sa:
- Watch up when it snows. People can't drive! Those in 4wheeldrives are the worst, they think they're fucking indestructable.
Jag kanske inte behöver tillägga att typ varannan bil är giganstisk och fyrdjulsdriven.

/m

Denna gång ( förra lördagen faktiskt) var det Donken som stod under finsmakarnas lupp.


V
Åt: Double Quarter Pounder with Cheese
Kostnad: $ 6.23 (39.9 kr)
Betyg: VVV
Omdöme: Den dubbla QP:n (hur den inte kan finnas i Sverige övergår mitt förstånd) får ett ganska högt betyg. En stabil trea. Det ska i ärlighetens namn nämnas att den inte var direkt nära en fyra, men ändå inte heller nära att halka ner på en tvåa. I jämförelse med BK-burgaren nedan så var den överlägset godare ändå. Kan ju bero på vissa faktorer också. 1. Vi var hungriga som as efter att ha gått två varv runt Seattle i jakt på snabbmatsställe. 2. Vi var i Seattle, vilket är en stämningshöjare i sig. 3. Vi skulle dricka öl efter, vilket är en stämningshöjare i sig.
På minuskontot: Vi betalade en Eat In Tax på $0.54 medan resten av besökarna tog sina påsar med meals och satte sig vid bordet ändå. Jävla suckers vi var då. Fast vi fick en bricka åtminstone.


S
Åt: Double Quarter Pounder with Cheese Meal
Kostnad: $ 6.23 (39.9 kr)
Betyg: SS
Omdöme: Oj, vad jag har blivit kräsen. McDonalds var för mig synonymt med lycksalighet, men icke längre. En dubbel QP gör det inte för mig. Trots att den är dubbel, och trots att jag fick adoptera alla saltgurkor från Victors QP. Smakar gott, men smakar inte så mycket eller speciellt. McDonaldsmagin börjar efter ett liv av stora ögonblick tydligen sina. Det är så att jag vill gråta en skvätt.

M
Åt: Double Quarter Pounder with Cheese Meal
Kostnad: $ 6.23 (39.9 kr)
Betyg: MM
Omdöme: Kräsen? Nja, jag vet inte. Men visst känner man sig en smula lurad. Och inte då som man brukar, att visst ser det mycket godare ut på bilden, utan snarare att allt pekar på att man ska gilla det som en galen. Ölen är på ingång, hungern gigantisk och staden väldigt häftig och fin. Nä nåt saknas. Pommesena smakar som hemma, lite slibbiga och QP är QP. Kankse en trippel är melodin.

Det ser ju ut som det ska i alla fall.

Jag har absolut ingen aning om detta är en man eller en kvinna. Shia Lia eller Kyrone hette han/hon i alla fall. Vad nu två namn ska vara bra för. Det här är den svåraste könsbestämning av människa jag varit med om, trots att vi stod i krogkö bredvid Shia Lia i åtminstone en kvart och samtalade. Hon/han hade i alla fall fokus inställt på ett mål - Markus.

Shia Lia/Kyrone: Is that you friend over there!
Skold: Yeah, his name is Markus.
Shia Lia/Kyrone: Oh my god, he's cute!
Elak Skold: I can try to hook you up. He's available.
Shia Lia/Kyrone: Yeah, he's cute!

Shia Lia fick dock aldrig chansen eftersom hon/han inte kom in. Hon/han hade inga pengar, och jag hade ingen lust att betala åt henne/honom, även fast hon/han lovade att betala tillbaka.

/Skold

Det händer äntligen. Äntligen. Mina roomies städar lägenheten. Jag behöver inte längre bo i en frityrdeg. Jag har visseligen hjälpt till litegrann för att visa ett uns av svensk vänlighet. Men mitt ansvarsområde sträckte sig till handfatet. Tog inte överdrivet många minuter. Men det känns helt rätt. Skiten var ju redan här när jag flyttade in, så deras skit är deras skit att plocka upp.

Så nu sitter jag här lite småbakis i mitt nya IKEA-hem. Jojjomensan. Åkte till AJKIIA i går, och tro mig. Vi var som barn på julafton. "Kolla! Soffan heter Ektorp här också." Det var på vippen att vi sjöng "Du gamla du fria".


Thunberg flanerar bland Kalles kaviar och Abbas senapsill.

IKEA innebär att det gjorts framsteg. Har både kniv, skärbräda och stekpanna, så nu ska det hackas och stekas lök.


Krukväxt med tillhörande kruka, IKEA
Ahlgrens bilar, IKEA
T-shirt, privat
Tofflor (utanför bild), IKEA

Och det här sammanfattar livet ganska bra. Sverige står för kvaliteten, amerikanerna står för storleken.


/Skold

Dagens strid: Skold vs. USA (landet där medelsvensson är en 150-pannors white trash-kvinna i kö till Drive Thru-apoteket.)

I dag var mitt enda ärende att posta en present till systersonen till hans 1-årsdag. Efter att alla ställen som över huvud taget säljer frimärken här i närheten börjat skrika "Oh my god" och viftat med armarna av ovisshet när jag frågat "how many stamps I need" så beslutade jag att åka ner till "The post office" för att få lite klarhet.

Ok. Här kan jag inte skylla på något annat än min egen klantighet, men i stället för att hoppa på bussen till Auburn hoppar jag på bussen till Kent. Missen upptäcktes efter ca 3 minuter, men vafan, det finns väl postkontor i Kent också, och det är inte så mycket längre.

I Kent ser jag att jag har ca en 20 minuter på mig innan bussen går tillbaka, annars får jag vänta en timme till, och det hade jag ingen lust med, så jag tänkte avklara det här fort som fan.

Skold: Excuse me! Do you know where the post office is?
Random kvinna på gatan: Oh! It's quite a walk. Are you sure you're up for it?
Skold: That depends on how far it is.
Random kvinna på gatan: Follow this road and then you have the post office on your left.
Skold: Ok! How long does it take?
Random kvinna på gatan: I'd say about 5 minutes if you walk fast.
Skold: Ok, thank you very much. Have a nice day! (Seriously you lazy, fat ,retarded elephant woman, a 5-minute-walk is not quite a walk. You should try to use your legs sometime.)

Ca 4 minuter senare (normal hastighet) efter att ha passerat ett tiotal Drive-thru-apotek, drive-thru-banker och andra välbehövliga drive-thru-institutioner är jag framme vid postkontoret. Några minuters köande senare:

Skold: I would like to send this to Sweden. How much?
Postal service-gubbe: Sir! (med värsta Men lilla gubben-betoningen) you have to fill in this declaration first. Please fill it in, and then enter the line again.
Skold: Ok! (For fuck's sake Mr, it takes like ten seconds to fill it in, can't I do it right away to avoid having to stand last in line again?)

Fyller i adress, mottagarens adress, vad paketet innehåller och vad det är värt. Ställer mig sist i kön.Tittar på klockan. 5 minuter kvar. Det här kommer aldrig att gå. Annan postal service-gubbe tittar på min varudeklaration, river av och klistrar på den på paketet.

Skold: Does it have to be there?
Postal service-gubbe: Sir, we have to make sure what's in it.
Skold: But it's a gift. I don't want them to know what's in it.
Postal service-gubbe: It's a safety precaution.
Skold: Ok. (I think you can just feel the package and determine that it's not a bomb, idiot)
Postal service-gubbe: Do you want any additional stamps for later?
Skold: No thank you! (No, I don't want any stupid stamps from your stupid office, you stupid, stupid old man)

(Ok, jag förstår väl tanken egentligen, men skaffa en röntgenapparat i stället för att stämpla på mitt paket vad det innehåller om ni nu ska vara så jävla paranoida.)

Halvspringer med min sträckta rygg och mina träningsverkstunga vader till bussen. Missar den med fem minuter. Jävla helvetes helvetes helvete.


Går och köper kaffe och hoppar på bussen till Auburn en kvart senare, där jag sedan måste byta till bussen till Green River. Kan även påpeka att jag var livshotande kissnödig hela vägen.

Veckans hat riktas därför efter dagens upplevelser mot det amerikanska postsystemet.

Så syrran! Det låg mycket blod, svett och tårar bakom ansträngningen att lyckas skicka det här paketet. Och när det väl kommer fram efter att ha passerat alla anti-terrorism-via-post-kontroller så kan ni ju försöka undvika att titta på den lilla gröna varudeklarationslappen om ni inte vill förstöra överraskningsmomentet.

/Skold

Känner att det var ett tag sen jag skrev någonting, men nu kanske jag har något vettigt att säga.

Först till alla oroliga massor som hört av sig och funderat hur det går med min fot:

Fötterna

Som ni ser så har den börjat anta mänsklig form igen och all tänkbar Tolkien-inblanding börjar sakta men säkert att försvinna, vilket är trevligt.

I övrigt kan jag nämna att jag lämnat smal, tjock, fet för att i stället flytta in i Markus lägenhet där koreanen (typ) John och amerikanen, ööh, kommer inte ihåg vad han hette, men i alla fall, de bor här. Och jag med nu. Det innebär att jag inte bor i en lägenhet som luktar som en skunkhåla och ser ut som Christer Petterssons knarkarkvart.
Tvärtom är det fint och trevligt (städat är att stretcha lite väl). Enda störningsmomentet kan vara Johns riskokare som står på allt som oftast. Frivilligt eller ej är frågan.

Riskokaren.

För övrigt så verkar ALLA asiater ha en riskokare. Vi måste vara så jäkla efter i Sverige. Hur kan vi stå där och slita med våra plattor och kastruller när det enda naturliga är att ha en maskin som gör jobbet. Å andra sidan äter vi inte ris varenda dag heller.
När vi ändå är inne på asiater, John heter ju egentligen inte John på riktigt. Han heter ju nåt asiatiskt klurigt som är för svårt att uttala. Så istället för att gå och höra ens namn helt jävla feluttalat varje dag så tar de det enda naturliga steget. Vi borde nog tänka på att göra samma sak. Åtminstone SteFAN. Kom igen liksom, inse att du är Stephen här. Inget annat.

När vi ändå är inne på namn så är det nu fastslaget att jag kommer att vara Gustav här - ingenting annat. För att: "I checked your passport, and your middle name is Victor. If we had made a mistake and your middle name was not Victor, GRCC would change your name. We need our system to match the way your name appears on your passport."
Tack mamma och pappa. Tack.

Den enda som verkar vara home safe på förnamnsfronten är Thunberg. Fast han heter ju just Thunberg i efternamn och får ju leva med de problem de för med sig.

Sen var det ju utgången i lördags också och vi kan ju lugnt konstatera att Seattle verkar vara en skön och avslappnad stad. Kanske lite väl avslappnad i vissa kretsar.

Först var vi på en Irländsk pub som var riktigt trevlig där vi välkomnades av en trevlig värdinna, eller inte. Mer som: vi tar tre stolar vid ett bord och Markus ränner iväg till baren för att inhandla första rundan. Därefter stegar en servitris fram och frågar vad vi önskar varpå jag och Stefan förklarar att vi har en löpare på väg redan. Då säger hon: "If you want to sit in my section, you order from me". Hej och välkomna. När första rundan var urdrucken tog vi det säkra före det osäkra och beställde från henne.

Trevligt ändå.

Det andra stället vi gick på var en hyfsat rutten liten sportbar (som inte kan jämföras med svenska sportbarer) men det var trevligt och vi drack Miller Light och fick skit av en tjej för att det var fjolldricka. Därefter beordrade hon fram shots (som vi slapp betala, medvetet eller ej?) sedan kände vi att det var dags att fortsätta barrundan vid 01.30 nånting.

Vi hade hört talas om After Hours-ställen och letade efter ett som hette Knock-knock (tror jag). Efter bra mycket letande hittade vi, inte Knock-knock, men väl en synnerligen bekant butik:

Allt svenskt är kul.

För att göra en lång historia kort hittade vi till slut Knock-knock och knockade blev vi. Men av det faktum att alkoholförsäljning i staten Washington är förbjuden mellan 02.00 och 06.00. Sjukt. Men när vi betalat $ 5 för att komma in kan man ju inte bara springa iväg. Och folk verkar ju ha jävligt kul här, tänkte vi. Men de drack bara vatten, dansade som tokar och såg glada ut.
När Markus kom tillbaka från toan och hade blivit erbjuden allsköns droger förstod vi att det inte var vårt ställe riktigt, men vi lärde hos hur man roar sig i Seattle när alkholförbudet slår till.

Vi haffade i stället en taxi och lärde känna Manny som gav oss sitt kort och fick ett löfte om att vi skulle ringa honom nästa gång vi var ute i Seattle.

Så var det den om den tandlösa tanten som berättade snuskiga historier, men det tar vi en annan gång.

Boyakasha!

//V

Vad ska ni göra 21 - 26 mars? Vi ska i alla fall till Los Angeles och hänga lite. Bo mitt i the O.C, dricka lite öl på lite uteservering. Cruisa runt lite i vår hyrbil kanske. Kolla in Beverly Hills. Spänna oss på Malibu och Santa Monica. Men vad är väl det mot ett kallt och slaskigt Sverige?

California, here we come!


Oj! Måste sluta nu. Ska in till Seattle och hänga runt, gå på lite NBA och sånt. See ya!

/Skold

www.urbandictionary.com

Hon: Här får du inte vara.
Jag: Okej, jag ska bara ta en av de här.
Hon: Det är inte meningen att du ska vara här.

Det kassörskan på Wal-Mart absolut inte vill att jag ska ta är en av korgarna som står bredvid henne, bara lite bakom kassan. När jag tar en och Victor en sekund senare står med sin nyfunna korg bredvid mig kan vi snart konstatera att vi skulle tagit en vagn istället. Korgarna är bra små på Wal-mart.

Men det är samtidigt en av få saker som är det. De har samma gigantiska juiceflaskor som Juno (i filmen med samma namn) dricker ur, Skittles-påsarna är minst fyra gånger så stora som de vanliga, grattiskorten och munvattenflaskorna är såklart gigantiska. Efter att ha packat i några endollarspizzor, 58 cents-tonfiskburkar och endollarspringlesrör är den otroligt fåniga korgen full.

Men med amerikansk kassamatematik (de vill inte att man ska packa själv utan gör det åt en) blir självklart en superfånigt liten korg fem plastpåsar. Victor svär ännu en gång över det idiotiska systemet och packar om innan vi kliver på bussen. Stefan kliver av på vägen för att handla "grönsaker och lite sånt" på en "riktig affär" och jag skyndar hem för att ta en första smakbit av mina kommande två veckors kvällssnarr... Döm om den enorma förvåning som sprider sig med avsmak när de, trots att de är artificially flavoured, inte smakar någonting alls. Enorm besvikelse. Tur att jag köpte två pounds (nästan ett kilo)!



Nya tag imorn, basket, kanske ett par nya skor, kanske lite annat smått och gott.
/mt

Förbluffande dåliga bergskunskaper upptäcktes i dag. Förbluffande dålig uppskattning av höjd mest. På väg tillbaka från macken för kaffeinhandling upptäcker jag och Thunberg att det i föregående inlägg nämnda berget syns rätt så tydligt borta i horisonten. Thunberg uppskattar berget som rätt stort och ungefär 800 meter. Jag instämmer.

Väl hemma wikipediar vi skiten. Ojoj. Mount Rainier är 4 392 meter. Ojoj. Det är USA:s femte högsta berg om man räknar bort Alaska (annat vore ju fusk). Mount Rainier är alltså ungefär lika högt som Mount Blanc. Vårat kvartersberg är alltså rätt stort, och dessutom en aktiv vulkan. Groovy man!

/Skold

I dag har jag blivit naturfrälst. Någon liknande utsikt hade jag inte direkt i Nacksta. Tog en hikingtrip genom Dead Horse Canyon (Hur ballt låter inte det för övrigt?) och råkade hitta detta lilla berg. Jag kände helt plötsligt att mitt kall här i livet är att flytta ut i en hydda i skogen och leva på bark. Jag tänkte att min springrunda i Farsta var rätt naturskön, men min kommande springrunda här i Washington State petar nog ner Farstaslingan till en andraplats.


Mount Rainier


Lite annat gott och blandat. Dead Horse Canyon, träd och Gator Pond

(OBS! Utgångspremiär i Seattle i lördags. Högt betyg till Seattle. Lämnar dock över bloggandet om detta till mina kollegor eftersom mina bilder var rätt så b)

/Skold

American party! Med hälften svenskar. Det är fan mer svenskar här än i Sverige:


50% Sverige: Jeanette, Shaya, Pink och så Thunberg då


0% Sverige: Desmond


0% Sverige: Blandat folk


100% Sverige: Linda & Sofia


Ca 70% Sverige: Alldeles för många namn

/Skold

Fredag och allt som hör till. Redan nu - den 18 januari 2008 - kan UTK-bloggen avslöja vad som kommer att bli sommarens läskande dryck för stor och liten i Svedala: Miller Chill. Känn på det. Ni vet att det låter bra. Om inte, se bilderna bara (skön skugga där).


Miller med en touch av lime och salt. Och det är ännu godare än vad det låter. Kom ihåg var ni läste det först...



//V

Läser på om saftiga saker som "The National Supremacy Clause" och "Sovereign immunity". Prov imorgon. Hör på den. Prov. Väldigt gymnasialt. Återstår att se om Mr. Salisbury sätter ett A eller ett stort fett stämpel-F på mitt papper.

På allmän efterfrågan om hur det ser ut här uppe i våran hood så kan jag som ett första smakprov bjuda på en titt in i mitt ytterst minimalistiskt inredda rum:



/Skold

Jag ser Victors roomie gå med armen om en tjej på skolan.

S: - Har din tjocka roomie en girlfriend?
V: - Det där är inte min tjocka, det där är min mellersta.

/Skold

Upptjugokilo-bloggen har nöjet att presentera ytterligare ett glädjebesked:  biljetter till Supersonics nästa hemmamatch är bokade och betalda.
"Det är enormt roligt för samtliga inblandade att en lösning har kommit till stånd. Detta innebär att UTK-redaktionen får nya möjligheter att bekanta sig med en av USA:s största sporter. Att vi också får se den kinesiske storstjärnan Yao Ming in action är en extra godbit att ta med sig hem", säger Victor Stenquist, redaktör och betraktare för UTK-bloggen.
Medarbetaren och UTK-bloggens basketkonnässör Stefan Sköld fyller i:
"En gång är ingen gång. Två gånger sätter standarden. Vi tar steget från observers till participants."



@


Onsdag 23/1 19.00 (lokal tid)


//V

Härmed inleder upptjugokilo-bloggen det ultimata testet av det lite fetare landets snabbmatskedjor. Äran att få vara premiärrestaturang gick till Burger King dit samtliga redaktionsmedlemmar gick och smorde kråset.



V
Åt: BK Stacker Triple Meny
Kostnad: $ 5.02 (32.2 kr)
Betyg: VV
Omdöme: Nja, var mest kött, bacon och ost. Inte en tillstymelse till grönsak i hamburgaren (oväntat nog, typ). Det positiva var att jag beställde en Triple, men på kvittot upptäckte jag att det bara stod Double. I min ängslan att bara få två hamburgare (alltså själva köttbitarna) i stället för tre rusade jag med hög puls till kassan. Mannen bakom upptäckte sitt fatala misstag men lyckades, till allas glädje, ändra beställningen innan burgarn var packeterad. Total lycka uppstod sedan när jag slapp betala mellanskillnaden och således åt en BK Stacked Triple till priset av en Double.
Fotnot: Plus i kanten för att de tillverkat pommes-förpackingarna så de lätt kan sättas i en cup-holder i bilen, enligt instruktioner. Därför det var tomt i restaurangen men fullt ös i Drive-Throughn. Och ja, feta amerkaner i fetare bilar.


M
Åt: BK Double Bacon/Cheese Whopper Meny
Kostnad: $ 6.44 (41.3 kr)
Betyg: MM
Omdöme: Den är svår att kategorisera den känslan av att någonting smakar likadant som hemma. Men den är härlig. Vilket som: BK smakar exakt likadant i Auburn som på Centralstationen i Stockholm. Hamburgaren är lika torr, kletet lika kletigt, brödet lika sprött och anrättningen i stort lika o-varm. Men det är väl därför man går dit och slickar upp det sista kletet från förpackningen av papper/plast. Jag gillar ju det här. Något bacon kände jag inte smak av och colan var lite för blaskig i min smak. Näe asså. Om man ändå kunde dela ut omläxor till de som blev godkända.


S
Åt: BK Double Cheese Nånting Meal
Kostnad: $ 6,88 (44,03 kr)
Betyg: SS
Omdöme: Instämmer med föregående talare. BK smakar BK, och BK är ju gott. Same, same men större och kallare. Obegripligt kall burgare för att komma direkt från grillen och obegripligt kalla strips för att komma direkt från fritösen. Och coca cola är godare i Sverige. Gäller överlag faktiskt. Betyget kan därför inte bli mer än godkänt. Hoppas på bättre "fast-food-expriences" framöver.

I dag rök den sista  snusen men det ska nog inte vara nåt jag kommer sakna. Nejdå, det är nog inga problem alls känner jag såhär när klockan börjar närma sig halv elva och det hade varit trevligt med en kvällssnus. Snuskigt enkelt att istället tänka på alla kronor jag sparar och hur poppis bland tjejerna man kommer bli. Lägg där till att vi satt hos Stefan tidigare i dag och pillade med personliga budgetar samt läxor två dagar innan deadline ? för att sedan kliva in på gymmet i samlad Sundsvallstrupp. VI KÖR VARJE DAG! sa vi. Alltså:

1. Ingen snus i ett halvt år.
2. Budget.
3. Träning varje dag.
4. Läxor gjorda i tid.
5. Inte missa några lektioner (har vi inte gjort hittills iallafall).

Stora ord från USA-grabbarna. Dagens citat kommer annars från killen i min nya grupp med något konstigt i håret: "How's Sweden really? I would like to go to Europe, to öhhh like Amsterdam. I like Amsterdam". Folk alltså ... jobbar inte med den blyga stilen sådär i början...

Häpp!

/m

I denna bygd där det sipprar ut jordnötssmör genom porerna på folk som ser ut att komma direkt från Rikki Lake gjorde jag och Victor en strong insats för mänskligheten - sallad till middag. Under denna måltid kom jag till insikten att storheten med många grönsaker för mig är helt obegriplig. Tänkte därför recensera de vanligaste grönsakerna här och nu:

Isbergssallad



Utseende: Stora blad som skiftar i färg från grön till vit, lindade i omgångar och lager till en stor boll som vanligen kallas salladshuvud.
Utlåtande: Det är upprörande hur en grönsak som inte smakar någonting kan få så mycket utrymme som isbergssalladen. I de flesta blandsallader är det den som tar upp det största utrymmet. Oftast på bekostnad av de andra grönsakerna som blir decimerade till någon liten körsbärstomat som får ligga och skava i ett hörn.
Bra varianter av isbergssallad: Saknas
Dåliga varianter av isbergssallad: Saknas också. Det går ju inte att göra någonting vettigt med den här jävla grönsaken
Betyg: #

Tomat


Utseende: Röd och relativt rund med en grön kvist på toppen.
Utlåtande: Vid sidan av paprika den enda grönsaken med karaktär. En lagom blandning mellan söt och sur. Smakrik och fyllig. Dock kan den kladda väldigt mycket om den prepareras på fel sätt.
Bra varianter av tomat: Ketchup, färdig pastasås,
Dåliga varianter av tomat: Tomatjuice
Betyg: ####

Gurka

Utseende: Grön och avlång
Utlåtande: Till skillnad från tomaten är gurkan i sitt naturliga tillstånd en väldigt intetsägande grönsak som till störst del består av vatten och smakar som just vatten i fast form. Om en gurka påträffas i en blandsallad är det sällan jag skriker till av lycka. Gurkan har däremot väldigt många fördelaktiga användningsområden när den prepareras.
Bra varianter av gurka: Gurkmajonäs, tszatsiki, inlagd gurka
Dåliga varianter av gurka: -
Betyg: ##

Paprika


Utseende: Finns i både rött, orange, gult och grönt format
Utlåtande: Grönsakernas Rolls Royce. Den perfekta konsistensen, och den perfekta smaken och variationen. Lagom söt och krispig. God att grilla, god att fylla. Fungerar utmärkt med dipp också. Tyvärr förkommer paprikan allt för sällan i blandsallad.
Bra varianter av paprika: Paprikapulver
Dåliga varianter av paprika: Sån där inlagd paprika är inge vidare
Betyg: #####

(OBS! Vid recensionstillfället fick även löken väldigt högt betyg, men den diskvalificerades när juryn insåg att löken faktiskt inte är en grönsak.)

/Skold

Jag har fått diagnosen internetbullumi. I morse var jag tvungen att hetsinterneta de tio minuter jag hade innan jag var tvungen att gå till skolan. Men jag var effektiv. Hann med de viktigaste nätbehoven. Detta måste vara en direkt effekt av att jag efter en veckas internetfrånvaro och svår abstinens fått tillgång till en aldrig sinande källa full med internet igen.

Nu är det dags att gå och spy upp all information som detta svåra beroende har skänkt mig. Hurl! Facebook! Hurl! Netvibes! Hurl! Msn! Hurl! Apple store!.......

/Skold

.. eller 205 kronor.

• Dagens totala kaffekostnad?
• Summan av tomma ölburkar vi slängt hittills?
• Markus utlägg för hårprodukter per vecka?

Nä, det var dagens utflykt till Key Arena och mötet som Stefan beskrivit nedan. Då ingick; bussresa in till Seattle, matchbiljett, footlong med bröd, stor pepsi, buss halva vägen hem och taxi andra halvan.

Räkna med favorit i repris nästa onsdag när "Yao and the Rockets" kommer.



//V

Värt som fan med NBA runt hörnet må jag säga. Men 48-poängar-Kobe Bryant är bra störig han. Förlust med 2 pinnar efter förlängning. Nåt så in i helvete störigt. Jag känner redan hur Sonicsfanatismen börjar frodas i blodet. Nästa vecka åker Rockets på däng. God damn!

Och vi snackar inte kokt med bröd här. Nu snackar vi en footlong hotdog. Men smakar det så väger det.

/Skold

Hade planerat att skriva ett längre inlägg men är för trött så jag nöjer mig med lite drygt skrävel. Man vill ju vara pigg inför morgondagen. Det är ju inte varje dag man får se Kobe Bryant spela basket. Inte varje dag man får se NBA över huvud taget. Men nu händer det. One of many to come..



@



//V

Shit, det ser värre ut än vad det är. 400 kilo jacktjyvande asiat on top. Förut brukade vi säga: Oj han ser stor ut, han väger säkert hundra kilo. Nu är det snarare: Oj, vad stor hon/han är. Säkert 400 kilo. Perspektiv. Stort!

Dator, internet, hårddisk, mus, skolinloggning, kamera, kablar och ipod. Äntligen är allt i fas. Videoskypade första gången i dag. markus.thunberg för den som vill. 8000 miles och det hackar knappt. Stort!

Chips och jordnötskakor till frukost i dag. Måste väga mig så detta kan övervakas. På allvar alltså. Dagens citat får min rumskompis Cedrics tvillingsyster Eva stå för:
"I'm so small, in centimeters I'm like two inches".
Stort!

/mt

Jo visst, upptjogokilo-bloggen kliver direkt in och visar vägen. Som bilden nedan visar har delar av min kropp redan börjat samla på sig kilon. Att det blir så skumt fördelat kan man ju fundera över..



Detta är alltså icke trickfotat (get it?) eller någonting utan dagsens sanning på hur det kan se ut när amerikaäventyret drar i gång.

Sen ett tips till alla nybörjare där ute. Inomhusfotboll är farligt. Ge fan i sånt.

//Victor

Arlanda 8.45 Måndag 7/1 2008. Glada grabbar på väg.

Hej och välkomna till upptjugokilo-bloggen. Det är för oss, Markus, Victor och Stefan, ett sant nöje att ha er här. Själva har vi tagit oss över Atlanten till vad de kallar The Pacific North West. Aubrun, Seattle i staten Washington är vår nya hemvist.

Följ med oss i vår jakt mot frityrkilon och sockerchocker. Inte ska vi väl gå upp tjugo kilo ...

Väl mött!
Stefan Sköld, Victor Stenquist och Markus Thunberg, 12/01 -2008