upptjugokilo

Busschauffören brukar säga: "I don't care" när man frågar om det är peak hour-priset eller det billiga priset som gäller. Eller så skiter han helt enkelt i att ta betalt för att han redan är försenad och inte hinner med sånt. Sån är han, våran favoritbusschaufför. Och i dag levererade han tidernas bussmoment. Helt plötsligt stannar han vid en busshållplats där två tjejer kliver på, säger till en av dem: "You're in charge of the security on the bus now" och lunkar sedan in på Seven Eleven och handlar en glass. (Eventuellt stjäl den, eftersom vi inte såg honom gå fram till kassan och betala.) Sen kommer han tillbaka, kör vidare, tar på sig solbrillorna och käkar sin glass. Sånt ser man inte varje dag. Busschaufförer som känner för lite me-time mitt under turen och unnar sig själv en liten treat.

I övrigt packas det inför Cali. Bussen rullar mot Sea-Tac Airport om 8 timmar. Oh yeah!

/Skold

Ok. Jag kan lugna alla med att morgonens bloggaggressivitet har gått över en aning. Efter att ha suttit ute i solen en stund, planerat Cali och fokuserat på annat än ond bråd död så har jag börjat förlika mig med tanken på att 900 spänn för en dörr inte är världens undergång. Särskilt inte när dollarn är så låg att terminsavgiften och hyran för andra quartern kommer bli typ 2000 kronor billigare än förra quartern. Så man kan ju se det som att jag går plus ändå. Happy thoughts, happy thoughts.

/Skold från the bright side

Jaha. Så fick man från ingenstans en räkning på 150 dollar för att byta ut sovrummsdörren. JAG HAR INTE HAFT SÖNDER DÖRREN, OCH DET ÄR BARA EN LITEN JÄVLA SPRICKA SOM HAR VARIT DÄR HELA TIDEN. NI SÖKER BARA EFTER URSÄKTER FÖR ATT TA MINA JÄVLA PENGAR. JAG HATAR ER. MEN INTE FAN LYSSNAR NI ERA JÄVLA IDIOTER NÄR JAG FÖRSÖKER FÖRKLARA HUR JÄVLA IDIOTISKT DET HÄR ÄR, OCH ATT JAG INTE BEHÖVER NÅGON NY DÖRR FÖR DEN FUNKAR ALLDELES UTMÄRKT!!!!! Så det blir väl att lydigt betala de där jävla pengarna för att undvika straffavgift på straffavgift. Jag känner för att döda någon just nu. Så kom inte i närheten.

/Skold

... ligger just nu på:



Insane in the membrane

/Skold

God dag alla glada i Sverige. Vi ska inleda eran onsdag med att vara lite PK (för proletärernas skull kan jag berätta att det står för politiskt korrekt, i detta sammanhang åtminstone).

Ibland blir man bra trött på folk i allmänhet och i synnerhet när man läser artiklar som bara bevisar att vissa inte borde få färdas ute bland vanliga människor hur som helst. Och nej, det är inte irakierna jag syftar på.

Larmet kom från en holländsk passagerare, som skulle med samma plan. Han berättade att han blev orolig efter att ha sett en av irakierna en stund innan, då denne överlämnade en väska till sitt sällskap och sedan försvann in på toaletten på Kastrup. ? Jag vågar inte flyga med samma plan, sa mannen till flygpersonalen.

Men herregud, eller in ?aʾ Allāh så kanske vi slipper sånt här hjärndött i framtiden.

Nä, för att lätta på PK-stämningen lägger jag upp en bild från förra helgens besök på Cowgirls Inc där flickor klädda för stranden dansade på bardisken:



Lite bonus är en bild på drinken (?) Lunch Box som Stefan beskrev i ett tidigare inlägg:


Amerettoshots + aperlsinjuiceöl!!! (groggarna bredvid har inget med Lunch Boxen att göra)

En annan bonus är denna skönhet:


Mer hjärndött utseende får man leta efter. Efterbild existerar inte, och tur är väl det. Tequila är äckligt som fan.

Ytterligare skönheter:


Stefan och Pink. Skold har här grava allergireaktioner i ansiktet. Apelsinjuice och limeskivor på samma kväll! Vad fan tänkte karln?

Följande bild får mig att tänka på en låt av Joddla Med Siv. Den som vet vilken vinner hedersomnämnande.


Otroligt vidrigt. Tuggummiväggen alltså.

Stefan får även avsluta dagens bildpotpurri:


Hunden heter Jax. Om jag orkat hade jag kommit på någon dålig, snuskig ordvits, men ni fattar nog grejen ändå.

//V

Har alltid trott att det var Andres Lokko som sa att "saker ska heta vad saker är". Som en anledning till att tidningen om pop hette just Pop. Det här gillar jag. "Cheap red wine". Tror det kostade fyra, fem dollar. Som en hyllning till det ska vi titta på Sideways och planera Cali-resa. Och fira att vi är klara med två av tre kurser.

Late'
/m

Glest med inlägg här nu, men får skylla på att det är cram week som det kallas. Alltså pluggvecka innan alla finals . Detta är dock bara en ursäkt och inget annat, eftersom jag inte öppnat en bok förrän i dag. Våran värsta Kalle Anka-kurs tog slut redan i fredags. Den skulle jag tro att det är relativt omöjligt att inte få A i, även utan att ha läst en enda sida i kursboken. Och de andra två kurserna ska nog gå vägen de också. Men det är inte så motiverande att sätta sig och plugga när man vet att de poäng man skrapat ihop tidigare under quartern i princip räcker till att komma över de typ 60% som behövs för att klara kursen. Med andra ord behövs det inte särskillt många rätt alls på dessa slutprov för att greja det. Men för att bättra på karman så läser jag just nu ändå lite om skattesystemet. Hyfsat intressant. Visste ni till exempel att grannstaten Oregon inte har någon sales tax, men istället landets högsta income tax (hela 9% för höginkomsttagare. Saftigt värre). Washington å andra sidan har noll income tax men istället en sales tax på ca 8%. Detta innebär att om jag känner för att köpa... säg en dator, så är det smartast att dra ner till Portland och handla den och på så sätt slippa skatta på den. Och Alaska har - hör och häpna, varken income tax eller sales tax. De har så in i helvete med olja som de kan tjäna pengar på, så de skippar skatterna. Faktiskt mycket intressant det här. Vad jag ska med denna kunskap till i mitt framtida liv har jag dock ingen som helst aning om.

I övrigt så kan jag berätta att mina nya vita Vans-slip-ins fortfarande är relativt vita efter två veckors användande. Får idel komplimanger för dem vart jag än går. Och det blev ytterligare en helg i Seattle där vi var på någon form av fundraiser-konsert för lymfom-leukemi-rörelsen eller något sånt. Vi lyckades dock bara se ett band av fyra. I stället beställde vi in suspekta drinkar. Jag kan rekommendera en Lunch box. Ett glas med apelsinjuice blandat med öl. Sen släpper man ner ett shotglas Amaretto och sveper. Fyra getingar.

Och det viktigaste av allt. Om en vecka har vi landat på flygplatsen i Orange County och förmodligen gjort oss hemmastadda på hotellet. Med den vetskapen ska nog en regnig vecka till i Auburn gå att uthärda.

/Skold

I dag är det bara 100 dagar kvar i USA. Men det är inte det vi ska prata om nu.

Dagens surftips (och antagligen är jag bra efter) får ni om ni följer den här länken.

Har under begränsat sökande på sidan hittat ett par klassiska.

Den första hittar ni här, och den andra är något av en hyllning till finsktalande läsare av bloggen; Henri, Anne och Inga bland andra (om ni nu läser bloggen vill säga). Ganska kul iaf.

Hopp å hej

//V

Innan jag glömmer. Blev antastad av random svart kvinna med bred dialekt på McDonalds i helgen:

Kvinna: You look like someone.
Jag: I do? (Med en inte särskilt chockad ton, eftersom jag är rätt erfaren på det här området.)
Kvinna: Yeah, you look exactly like Jessica Lange.
Jag: I look like Jessica Lange?
Kvinna: I know you're a guy but still, you have the exact same face, and I'm really good at this. I saw a woman on a plane once, and she looked exactly like Shirley McLaine. And it turned out it was Shirley McLaine.
Jag: You don't say.

Så det senaste tillskottet i lika-som-Skold-serien är alltså Jessica Lange.


Skold................................................ Jessica Lange

/Skold

I Sverige är vi lite mer USA (och ja, bilden har inte riktigt nåt med nåt att göra men jag tycker den är så himla fin att jag kämpar in den)...

... i USA är vi lite mer Asien.

Borde skriva hemmaprov, så istället: en lång lista.

Saker att sakna med hemma:
Prata i telefon med folk på väg till ställen. Känns som att varje promenad tar tusen år här bara för att det inte finns nån att ringa.
Snus. Bara rent allmänt. Visst kan man beställa, men jag får erkänna det en gång för alla: jag är nog mer en socialsnusare än en på-egen-hand-snusare.
Håkan Hellström. Försöker köpa låten på itunes men det går inte heller. Så om någon har den - det vore trevlig om ni yousenditade (eller motsvarande ?) den.
Plockgodis. Lösviktsgodis, diskussionerna om lösviktsgodis, mängden med goda godisar man inte blir less på och hur otroligt det känns när någon berömmer en för ens smak.
The Pirate Bay - ja, det har sagts förr: vi kan inte (i likhet med folk lite här och var i det här landet) använda torrent-sidor. Det är en bitch, och man känner sig dödsefter. Det nya på tapeten är att betala 9 dollar för obegränsat antal filmer/tv-serier i obegränsad tid under en månad. Men tills dess känns det bara allmänt fördjävligt.
Tunnelbana. Det är bara så mycket enklare och renare. Jag vill inte behöva undvika folk på bussen eller tvingas prata med tanten som fullkomligt hatar familjen på sjätte våningen eller den svarta unge mannen som vill berätta om sin hemstad.
Häftklammer och tabloid. Det är bara obegripligt att man inte jobbar så.
Hundralappar. Min favoritsedel. 20-dollars-lappen har dock börjat jobba sig in men den ger inte alls samma känsla. Det känns så mycket mindre allvarligt att handla för 99 cent ur en 20-dollars-sedel än för åtta spänn av en hundring. Och jag känner mig fortfarande mer kung med tre hundralappar i plånkan än tre 20-dollars-lappar.
P3. Försöker jobba in några halvokeja radioprogram här som This American life. Men ibland vill man bara sitta i bil och vara förbannat på nån Sanna Bråding.
"Tja-läget?". Kommer nog inte kunna saga wazzup, howsitgoing eller motsvarande med någon form av bekvämlighet någonsin öht.
Trottoarer. Den där så populära g/c-vägen som finns i nästan vilken liten håla som helst. Visst bråkas det ibland om den, men nog är det skönare än att känna dieselflås så fort man tar tre steg.
Dialekter. Skånska, herregud! Småländska, norrländska och tillockmed stockholmska. Vi försöker urskilja dialekter för brinnande livet, men utan större framgång. Jo, typ söderdialekt. Men det känns som att de borde ha en miljon till.
Fotboll. Såg första matchen i dag. Skön 'pool-vinst, men annars är det klent på den fronten.
Elitserien. Speciellt nu när slutspelet har dragit igång.
Sunt förnut. Har hört att själva uttrycket "Common sense" kommer härifrån. (Eller rapparen Common gör det i alla fall.) Men de jobbar inte riktigt så, de jobbar mer med regler och lagar.
Jeans. Man tycker ju att det vore himmel med 40-dollars-levis. Men vill man inte se ut som en bonde eller killen som tappade bort allt vad mode heter någon gång kring '98 kostar landar det ändå kring 200 dollar.

Saker att o-sakna:
SL-kort.
Telefonräkning. (Antar att du är on-top-of den, mamma?)
50-kronors-öl.
Slask. Och is.
Sundsvalls-blåst.
Kåravgift. Kanske borde stå långst upp på listan - för herregud vad jag ogillar kåravgift.
/m

Var hungrig. Handlade färdigmat av märket Hungry Man. Tänkte att det borde leverera en rejäl portion... men tji fick man. Inte mkt större än en sketen pannbiff från Findus. Hungry Man borde döpas om till "Hungry Midget", alternativt "Kind of Hungry Woman". "Hungry Man" är i alla fall falsk marknadsföring.

Klassisk case-bild. Skulle lika gärna ha kunnat vara: "Stefan, 21, hittade mask i pannbiffen - Det är förjävligt, säger han".

/Skold

Det här med dricksande har gått lite långt nu. Att dricksa taxichaufförer, servitriser och bartendrar, visst... men på toa? I lördags var jag och Victor på en bar där man alltså var tvungen att göra detta. Efter att ha uträttat mina behov, dragit upp gylfen och börjat ta stegen mot handfatet dyker kille i skjorta och fluga upp och sprutar tvål i mina händer. Öhm?...tänker jag och spolar dem rena. Sen ger han mig papper så jag kan torka mina nytvättade händer. Öhm? Thank you?... Sen ser jag skålen med dollars i och tänker "Vad i helvete?" Han får 30 cent av mig, vilket motsvarar typ 2 kronor. Att få händerna tvättade av annan människa på offentlig toa är faktiskt en service jag kan slippa. Jag klarar det ganska bra själv.

/Skold

Vid närmare eftertanke finns det ju flera bilder som undanhållits världen.
Nåväl, USA-potpurri!


Lugg


Snickersbanan


Nötskalsberg - som barpersonalen snart häver ner på golvet


Dans


Markus, öl och ljusprydnad

//V

Kom på att det var en bild som jag undanhållit allmänheten alldeles för länge. Och vid en sån här svår blogg-torka kan det ju vara lämpligt att slänga upp den.



//V

Ni skulle bara veta hur många lukrativa, lockande jobbmöjligheter det finns i ens omgivning. Här är min drömjobbstopplista:

På femte plats: Påspackare i mataffärn.
Arbetsuppgifter: Packa folks matvaror i en miljard olika små, värdelösa, tunna plastpåsar och sedan fråga om de vill ha hjälp med kassarna ut till bilen.

På fjärde plats: Levande reklamskylt dansande i frihetsgudinnedräkt på gatan.
Arbetsuppgifter: Dansa och vifta med en skylt där det står att den och den banken är den bästa och att du borde starta ett konto där. Förhoppningsvis tycker bilisterna att det är synd om dig som måste stå där ute i gathörnet och hoppa och därför låter just Bank of America förvalta deras pengar.

På tredje plats: Kundvagnsinkörare
Arbetsuppgifter: Skjutsa in kundvagnar från parkeringen till ingången till affärn.

På andra plats: Liftkortsscannare
Arbetsupgifter: Inte är det nödvändigt att ha något självscannande system för att kontrollera att folk i backen har liftkort. Lika bra att positionera någon villig person att gå runt och scanna streckkoden på varje liftkort och hålla koll så att kön flyter på i maklig takt.

På första plats: Säkerhetsvakt på McDonalds.
Arbetsuppgifter: Trycka på en knapp som öppnar toadörren när kunderna känner för att göra nummer ett eller nummer två. Dessutom göra regelbundna kontroller så att folk inte överskrider den 30-minutersgräns man har att äta upp sin mat innan man snällt måste lämna lokalen.

Något suddig smygtagen bild, men här sitter han
positionerad med full kontroll över toadörrsknappen.

/Skold

Den här veckan har varit lite av en twilight zone. I måndags satt jag framför datorn hela dagen och trodde att mitt liv skulle gå under eftersom Netvibes slutat fungera. För er som inte använder Netvibes så är det en sida man använder för att hålla koll på när alla bloggar man följer uppdateras osv. Utan Netvibes sätts min tillvaro helt ur spel. Det är lite som att leva med en tv utan fjärrkontroll eller en mobil utan inlagda telefonnummer. Det går ju bara inte. Nä, tisdagen måste leva upp, sprida glädje och bjuda upp till dans. Faktiskt. Annars får vitrockarna hämta mig.

Men det behövdes inte.

Jag och Markus ändrade på ordningen genom att åka in till Seattle på konsert. Och jag säger då det. Det här är den bästa konsertlokal jag besökt.... typ någonsin. Ingen överdrift. Markus kan intyga. Jag blev dessutom lite halvt frälst av förbandet The Great Northern, och framför allt sångerskan (näst längst till vänster) som var ungefär den snyggaste människan på jorden. Kanske en överdrift. Tror inte att Markus kan intyga. Hur som helst var de så pass bra att jag nästan köpte deras skiva. Och då är det bra med tanke på att jag förmodligen inte har köpt en skiva på säkert fem år.



Sen var det The Gutter Twins. Markus tyckte att det kändes vuxet, och att det här nog är året han ska börja lyssna på hårdare musik. Själv fick jag seriös gåshud av Each to each och Idle Hands. Och Mark Lanegan var rätt så cool även i verkligheten.



Planen var någon öl sådär och vi konstaterade att det kändes som en lagom nivå, men sen kom den där satans tequilan in i bilden igen och då blev det att dansa till punk på efterfest halva natten i stället. Men det gillar vi ju.

/Skold

Skold at the machines ripping some chords Lost in Translation stylee. Som han aldrig gjort annat.
/m

Vi kanske inte hållit vårt motto i full utsträckning hittills, eller, det kanske åtminstone lämnar lite att önska.

Därför kommer här en sprillans betraktelse jag berättade om för min flickvän när vi diskuterade eventuella hot:

Om jag skulle sätta mig vid Medborgarplatsen i fem minuter skulle jag se fler snygga tjejer än hittills i USA.

//V

Jaha, trogna bloggläsare. När jag skriver det här är det måndag-kväll och klockan är tio i tolv.

Det jag nu ska berätta är inget jag är stolt över eller uppmanar till, mer kanske en varning till er så ni inte hamnar i samma situation.

Efter att tvångsmässigt ha kollat min facebook och netvibes (som hjälper till att hålla koll på eventuella uppdateringar på bloggar man följer) ungefär var femte minut under kvällen, sett på the Wedding Singer (skitkul, för femte gången) och läst Aftonbladet och Expressen ungefär hela tiden så nådde jag precis en ny rock-bottom.

De där Schulman-bröderna (som verkar vara rätt trötta, för övrigt) har börjat någon sorts disskampanj mot en av Sveriges största bloggar - modebloggen Kenza.

Kenza är en svensk 16-årig tjej som läser samhällsprogrammet, älskar sin hund och bandet Tokyo Hotel och framför allt längtar hon till sommaren då hon ska åka till Kreta/Rhodos (det är inte bestämt ännu).


Tokyo Hotel

Hur vet jag nu allt detta då? Jo, läste bloggen, ganska mycket faktiskt. Läste om hur hon var nöjd med HT:s setlista, hur hon längtar tills de kommer till Sverige, hur Kenza och hennes kompisar har middagar med jättegoda efterrätter. Jag var till och med in och läste kommentarer (ibland har hon över 300 - sinnessjukt).

Det var inte förrän Stefan skrev på Skype och frågade vad jag gjorde som jag upptäckte det absurda i det jag gjorde. Och allt är de förbannade IT-teknikernas fel. Hade det inte varit för dem hade jag laddat hem serier, filmer och musik och annat vettigt i stället för att sitta och läsa modebloggar.

Men nu är det som det är. Det går inte (av brandvägsskäl eller nåt) att tanka över huvud taget här, så Kenza, fortsätter det i den här stilen blir du snart mitt senaste tillskott till min netvibes.

//V

Jag gör för tillfället ingenting annat än att springa fram och tillbaka till brevlådan för att kolla om mina iPod-högtalare inköpta för 30 dollar på eBay (150 dollar nypris på Applestore) har anlänt. Jag vet att de ligger där på kontoret, så släng ut min avi nu innan jag går under.

Så istället för att illustrera hur fantastiskt givande det är att sitta och vänta på brevbäraren så kan jag i sann public service-anda berätta för er alla vad det är som kommer att pumpas tills det skaver när my precious anländer.

She & Him - Why do you let me stay here?
(Skillade M. Ward & skådisen Zooey Deschanel teamar upp till stor tillfredsställelse.)

The Gutter Twins - Each to each
(Greg Dulli från Afghan Whigs och Mark Lanegan från Screaming Trees gör tung indiegrunge... typ.)

Bon Iver - Skinny love
(Enmannaångest från Wisconsin. Årets hittills bästa låt.)

The Grand Archives - Turn blue foam couch
(Band of horses-avhoppare håller nästan samma goda nivå som dem han lämnade.)

Tapes n' Tapes - Hang them all
(Och sen en dos Pixies-sväng.)

Vampire Weekend - Cape cod kwassa kwassa
(Verkar bli tokhajpade, och det kan jag gå med på.)

... och Sverige får representeras av Markus Krunegård och El Perro Del Mar.

/Skold

Jag vill ha en sån här:

dvs. en traditionell tunn fucking jävla svensk pizza med en stor burk bea på sidan.

Jag vill inte ha en sån här:

Tjock amerikansk äckelpizza...

... men jag kommer förmodligen ringa till Domino's och beställa en inom en timme ändå. Sen ska jag vräka i mig den medan jag gråter och drömmer våta drömmar om en äkta svensk cappricciosa.

/Skold

Jo, det var ett par dagar sedan jag och Linda var i Seattle på konsert.
Det blev dock aldrig läge att skriva något i går för vi var upptagana med annat viktigt som att skriva prov, sitta i solen och inte minst börja kolla på Stefans Twin Peaks-box. Jag och Markus var Twin Peaks-oskulder, men det har Stefan ändrat på nu.

Nåväl, konserten var bra. Ett sjukt jävla ös. De där punkarna är fan inte kloka. Det var livsfarligt. Armbågarna flög till höger och vänster. Tequilan var lika äcklig som på Hives-konserten.

Träffade också ett par amerkaner, Justin och hans flickvän. Justin tyckte att vi skulle åka och kolla på hockey på lördag i Seattle (Key Arena där de spelar basket också). "Given", sa jag och Linda (fri översättning av givet). Det var tydligen inte mycket till hockey att tala om men enligt Justin var det bara en undanflykt för att dricka. I dag är det dock lördag och hockey känns så där troligt.

Sen tappade jag bort mitt smartcase som jag hade i fickan. Jävla dumt. Så nu måste jag fixa ett nytt Visakort.

Sen slutade allt med att jag och Linda kom hem i varsin taxi (av nån jävla anledning) en bit efter tre.

Det skulle vart lite bilder och sånt också, men IR-porten verkar inte fungera och Stefan har min sladd (som vanligt. Han lånar mina grejer hela tiden och lämnar aldrig tillbaka. Jag blir så trött!).

//V

Min nemesis är tillbaka - The Birch!!!! - I FEBRUARI!


Ondska personifierad

Tror dock att min fiende har skaffat fler grönskande, allierade trädtrupper som tvingar mig till antihistamin.

Så nu har jag inhandlat weapons of mass destruction och hoppas att de amerikanska läkemedelsföretagen har koll och håller samma goda nivå som Livostin. Lite Clear Eyes på detta så ska nog våren i Washington State bli uthärdlig den också.


Mina blivande bästa vänner Benadryl och Afrin.

/Skold