upptjugokilo

Kalifornienresan gav inte riktigt den där uppiggande "nu har jag varit på semester och samlat kraft - nu kan jag stå ut med min livlösa vardag ett tag till"-känslan. Snarare motsatsen. Jag vill ha tillgång till bil. Jag vill ha tillgång till värme, och jag vill defintitvt inte sitta i en skolsal i Auburn och lyssna på folk med knäppa politiska värderingar. Hyfsat underhållande fakta presenteras dock ibland. I Kansas (som är en überrepublikansk stat) kom ett seriöst förslag upp på agendan. Detta förlag innebar att man skulle stänga alla tjejtoaletter på high school eftersom tjejer som går på offentlig tjejtoalett blir lesbiska. Och lesbiska döttrar kan man ju inte ha. Så stäng toaletterna bara. Fullkomligt logiskt.

Hur som helst. Hela mitt omotiverade sinnestillstånd har resulterat i att jag för första gången hittills drabbats av hemlängtan. Formsvackan hör nog också ihop med mitt tuberkulosliknande sjukdomstillstånd som aldrig vill ge med sig. Jag försöker bota detta med "För sent för Edelweiss" som medicin. Ganska dålig medicin eftersom den snarare förstärker känslan av Sveriges fantastiskhet. Pratade med syrran på telefon i går också. Det var inte heller särskilt bra för sinnestillståndet. Inte själva samtalet i sig alltså, för det var så trevligt så, men vår i Stockholm är något jag skulle kunna förespråka just nu.

Well, well. Detta är nog bara en fas, sprungen ur för mycket hosta, för lite värme och för dåligt med aktivitet. All work and no play makes Stefan a dull boy. Jag brukar inte vara den som lider av hemlängtan, så detta ska nog gå att komma över. Det är ju trots allt i princip helg nu, och alla vet vi ju att helg brukar göra under för välbefinnandet. Wish me good luck!

/Skold